Att kunna stava kan tyckas få allt mindre betydelse i dagens samhälle med ny teknik som hjälper den som har svårt att stava. Samtidigt är läsning och skrivning två tätt sammanflätade processer som kompletterar och stödjer varandra på flera sätt. Kunskaper om stavningsregler och stavningsprinciperna; fonologiska, morfologiska och ortografisk-visuella/ lexikala, är kopplade till avkodningsförmågan och läsförståelsen, vilket gör stavningen intressant för dess betydelse i läs-och skrivundervisningen. Sett ur ett specialpedagogiskt perspektiv, kan stavningssvårigheter påverka vilka ord eleven använder i skrivandet, textens slutgiltiga kvalitet och därigenom elevens trygghet och motivation i skrivandet. Syftet med studien var att belysa hur lärare arbetar med stavning i tidiga skolåren (årskurs 1-3). För att skapa en förståelse för syftet gjordes en översikt över vilka faktorer i lärmiljön som påverkar stavningsundervisning, när och varför lärare anser att det är viktigt att arbeta med stavning och hur de arbetar med elever som har svårt att stava. Studien genomfördes med kvalitativ metod, där sex lärare i årskurs 1-3 intervjuades för att skapa förståelse kring lärarnas beskrivningar av sitt arbete med stavning. Resultatet analyserades genom hermeneutiskt tolkningsförfarande vilket visade på en liknande didaktisk idé eller grundtanke hos majoriteten av lärare. Elever behöver dels formell explicit undervisning av stavningsregler vid separata lektionstillfällen, dels en implicit eller explicit experimenterande undervisning där stavningen lärs ut när tillfälle ges i användandet av språket, både genom läsning och skrivning, i ett meningsfullt sammanhang. I analysen framkom skillnader och likheter i lärares arbete kring stavning; situationsbaserat arbete med stavning, olika påverkande faktorer för stavningsutveckling och förebyggande faktorer och insatser för att motverka läs- och skrivsvårigheter. I analys och resultatdiskussionen som förts mot studiens olika teoretiska ramverk, lärandeteorier och tidigare forskning framkommer en till viss del omedveten eller oreflekterad kunskap om stavning, som först verbaliseras och medvetandegörs genom intervjuerna. Denna oreflekterade kunskap om stavningens betydelse för en lyckad läs och-skrivutveckling visar på ett behov av mer kunskap hos lärare. Analysen speglar också en uppfattning att medveten metodisk skrivundervisning gör skillnad och möjliggör lärande i stavning. Det kan ske för hand eller på dator och där interaktionen och samtal med andra har en avgörande betydelse för lärandet. I arbetssätt med avskrivning med skrivläxor för hand och skriva sig till läsning på dator var lärares metodiska upplägg tydligt, men även i textmodellerande arbetssätt. Där kan stavning uppmärksammas och samtalet om stavning möjliggörs och framträder som en framgångsfaktor. Morfologisk medvetenhet, att skapa stark läslust samt vikten av strukturerad undervisning av stavningsregler och stavningsprinciper framförs som förebyggande och viktiga insatser för elever med stavnings-, läs- och skrivsvårigheter.