Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka hur förskollärare och specialpedagog be-skriver barns språkliga intresse på förskolan, och hur pedagogerna medvetet arbetar med språk i miljön för att stödja barns språkutveckling i deras utvecklingzon med särskilt fokus på en jämställd förskoleverksamhet. • Hur beskriver pedagogerna pojkars respektive flickors språkliga intresse på förskolan? • Hur beskriver pedagogerna ur ett genusperspektiv sitt arbete med barns språk? • Hur kan pedagoger stödja och stimulera barns språkliga lärande? Teori: Språkteori, genusteori och sociokulturell teori. Metod: Etnografisk ansats med deltagande observationer och samtalsliknande intervjuer med fyra förskollärare och en specialpedagog användes till studien. Studien använde en kvalitativ analys av data för att besvara frågorna. Resultat: I förskolan befinner sig barn och pedagoger ständigt i en social interaktion. Utveck-ling och lärande i förskolan sker i ett socialt sammanhang genom kommunikation både på individnivå och i barngruppen. Informanterna i studien använde sig främst av lyssnandet och samtalet som språkstimulerande metod. Pedagogerna tyckte sig se att flickor tidigare än poj-kar visade ett tydligt intresse för språkutveckling. Visade barnen tydligt intresse bemöttes de av pedagogerna där men de barn som inte själva sökte vidare utmaning i sin språkutveckling uppmärksammades inte särskilt. Förskolemiljön erbjöd varierande tillgängligt språkmaterial och lekmiljöer. Det gjordes språkliga observationer och dokumentationer utav specialpedagog när svårigheter var tydliga och då främst i talspråket. Om observationer och dokumentationer gällande barns språkutveckling utarbetades och användes i den pedagogiska verksamheten skulle verksamheten lättare möta upp i barns språkliga utvecklingszon i alla språkliga områ-den så som tal, läs och skrivutveckling.