Syftet med den här uppsatsen är att diskutera Pierre Bourdieus sociologiska projekt och framför allt hans tankar om praktik, från ett antropologiskt och kulturteoretiskt perspektiv. Antropologi kommer här att få stå för en relativt bred fenomenologiskt och hermeneutiskt inspirerad symbolisk antropologi, personifierad av främst Clifford Geertz. Mötet mellan de två samhällsteoretiska perspektiven är alltså här präglat av ett kulturteoretiskt fokus där den antropologiska utgångspunkten är förståelsen av kultur som ett symbolsystem, ibland analogt likställd med en tolkningsbar text, som ger och skapar mening i socialt liv: handlingar, aktiviteter, erfarenheter, fenomen, institutioner, etcetera. Bourdieu tillskriver förvisso även han det symboliska stor betydelse, men hans utgångspunkt är den praktiska aspekten på aktiviteter, erfarenheter och kunskaper i socialt liv. Här vill jag alltså ställa de båda utgångspunkterna mot varandra: Genom att kontrastera mening med praktik vill jag titta på i vilken utsträckning Bourdieus praktikteori omfattar en antropologisk syn på människan som en meningsskapande, meningssökande och kommunicerande varelse.