Studiens syfte är att undersöka hur personalen arbetar med relationsskapande för elever i behov av särskilt stöd på fritidshem. Vidare undersöks personalens uppfattningar om vad som krävs för ett utvecklat relationsarbete för eleverna. I studien används en fenomenografisk kvalitativ ansats där vi intervjuar sammanlagt nio personer fördelat på tre olika fritidshem. Respondenterna som intervjuas är personal inom fritidshem där resurspersonal, utbildade lärare inom fritidshem och obehörig personal inom fritidshem räknas med. Studiens frågeställningar är följande: 1. Hur arbetar personal för att främja relationer för elever i behov av särskilt stöd på fritidshem? 2. Vad krävs för att personalen på fritidshem ska utveckla förutsättningar för elevernas relationsarbete? 3. Vilka utmaningar och underlättande faktorer menar personalen finns i relationsarbetet för elever i behov av särskilt stöd? Studiens teorianknytningar är barndomssociologi, relationella perspektiv, kategoriska perspektiv och dilemmaperspektiv. Studiens resultat visar att respondenterna upplever att elever i behov av särskilt stöd kan pekas ut och exkluderas av elevgruppen. I resultatet framkommer det även att respondenterna upplever brist på kunskap om elever i behov av särskilt stöd och att det är en viktig faktor för ett utvecklat relationsarbete. Samtliga respondenter förklarar att de enbart fått en utbildningsdag på de senaste tio åren eller inte alls. Respondenterna upplever även att det är personalbrist och för stora elevgrupper som gör att planeringen av verksamheten blir lidande. Vidare framkommer det i resultatet att det är brist på samverkan, respondenterna anser inte att de får någon förhandsinformation från högsta ledning och elevhälsoteam kring vilka elever som är i behov av särskilt stöd på fritidshem. Slutsatserna för denna studie är att samverkan och kunskap är två viktiga faktorer för att utveckla relationsarbetet för elever i behov av särskilt stöd.