En stor del av undervisningen på lågstadiet handlar om läs-och skrivundervisning och enligt skolledningen har elever med svårigheter att uppnå kunskapskraven rätt till särskilt stöd i undervisningen. Lärarens kompetens är viktig för att eleverna skall lyckas i sin läs- och skrivutveckling och deras stöd och resurser till eleverna har en stor påverkan. Lärarens brist på erfarenhet och användning av fel metoder i undervisningen kan bidra till läs- och skrivsvårigheter. Syftet med studien var att undersöka verksamma lärares erfarenheter av läs- och skrivsvårigheter hos barn i årskurs F-3, samt vad lärarna tycker är ett relevant och effektivt arbetssätt. För att uppnå syftet genomfördes semistrukturerad intervju där fem verksamma lärare i årskurs 1–3 har intervjuats. Frågeställningar som användes i studien var: Vad kan läs- och skrivsvårigheter innebära för eleverna enligt verksamma lärare? och Vilka metoder/strategier beskriver lärarna att de använder för att gynna elever med läs- och skrivsvårigheter? Resultatet presenteras genom sex teman: Lärarnas syn på läs- och skrivsvårigheter, erfarenheter att arbeta med läs- och skrivsvårigheter, klassrumsklimatets påverkan, metoder i undervisningen, lärarens upptäckt av läs- och skrivsvårigheter, kartläggning och lärarens roll. I resultatet framkom det att läs- och skrivsvårigheter är en bred problematik och att det finns någon elev i varje klass som har läs- och skrivsvårigheter. Lärarna talade för att läraren borde våga använda sig av de hjälpmedel som finns i klassrummet för att underlätta undervisningen för eleverna, vidare utryckte lärarna att elever med läs- och skrivsvårigheter ofta inte uppnår kunskapskraven och att det kan innebära att eleverna behöver mer stöttning. Lärarna lyfter även vikten av att snabbt upptäcka och sätta in insatser hos elever med läs- och skrivsvårigheter. Lärarna pratade om vikten av att inkludera eleverna i deras lärande. De menade på att en lärare är viktig för eleverna och att bygga upp goda relationer skapar trygghet och tillit.