Samlingen är en aktivitet som i många förskolor är förgivettagen där barns delaktighet riskerar att hamna i bakgrunden. Syftet med denna studie är därför att undersöka hur förskolläraren kan utforma samlingen så att barnen blir mer delaktiga. Frågeställningarna som ligger till grund för studien är följande: hur kommunicerar förskollärarna med barnen under samlingen? Hur påverkar förskollärarnas förhållningssätt i samlingen barnens delaktighet? Och hur kan förskollärarna arbeta för att öka alla barns delaktighet i samlingen? Studien är ett verksamhetsinitierat utvecklingsarbete som utgår från en kvalitativ forskningsansats med inspiration från aktionsforskning. Vi använde oss av Stimulated Recall Interviews för att samla in data som sedermera analyserades utifrån teorin om praktikarkitekturer. Resultatet pekar på att när förskollärarna upplevde att de tappade kontrollen över samlingen blev kommunikationen mer monologisk, och förhållningssättet grundade sig i en förväntan på att barnen skulle sitta still och lyssna på förskolläraren. Detta resulterade i att barnens delaktighet i samlingen blev begränsad. När förskollärarnas behov av kontroll däremot inte var lika stort öppnades det upp för ett mer dialogiskt kommunikationsmönster, som i sin tur möjliggjorde ett mer delaktigt förhållningssätt. Även barngruppens storlek hade en avgörande roll för hur delaktiga barnen blev i samlingen.