Inledning I grundsärskolan möter vi ofta mycket heterogena grupper, vars förutsättningar för kommunikation och samspel ibland är vitt skilda från varandra. Hur kan lärare som arbetar i skolan möta grundsärskoleelevernas skilda behov, utan att ge avkall på individens rätt att vara delaktig och utvecklas tillsammans med andra? Syfte Syftet är att genom teoretiska resonemang, studie i en grundsärskola med efterföljande analys, komma fram till barriärer och andra faktorer som kan försvåra eller utveckla delaktighet i grundsärskolans undervisning. Teorier Arbetet med studien är inspirerad av hermeneutisk teoribildning och metod, samt sociokulturella lärandeteorier. Metod De kvalitativa metoderna i arbetsprocessen består av observationer i två klasser, två fokussamtal med skolledning och en intervju med pedagogerna för undervisningsgrupperna som omfattas av studien. Resultat Att tillhöra en grupp och ett socialt sammanhang på skolan är ofta knuten till grundsärskolans lokaliteter och miljö. Den organisatoriska utformningen kan dock ha faktorer som leder till delaktighetsbarriärer. Eleverna har i grundsärskolans en trygghetszon, där de av personalen anses vara trygga. Under lektionerna arbetar eleverna i smågrupper och lärarnas målsättning är att genom samarbete mellan eleverna och aktiviteter i skolans olika sammanhang få elever att lämna sin trygghetszon och vara delaktiga i undervisningen. Utvecklande av elevernas samarbete, empati och turtagning, anser pedagogerna vara betydelsefulla faktorer för att eleverna ska ges förutsättningar till delaktighet i undervisningsprocessen. Genom återkommande arbeten och med uppföljning av undervisningen vill skolledningens synliggöra särskolans elevers tankar och önskemål vid framtagande av likabehandlingsplan, men i studien framkommer att allt för mycket struktur och organisatoriska hänsyn/hinder riskerar arbetet med elevernas delaktighet.