Specialpedagogisk handledning har enligt många forskare blivit ett svar på de förändringar som skett inom förskolan. Exempel på dessa förändringar är; förskolans övergång från Social-styrelsen till Skolverket, utbyggnaden av förskolan, tillkomsten av förskoleklass och inte minst de betydligt större barngrupper som idag blivit mer regel än undantag. I samband med övergången till skolverket blev förskolans föreståndare rektor, och ersatte den ledarroll tidiga-re föreståndare hade. I samband med detta dök en ny yrkeskategori upp, special¬pedagogen, som återfanns som handledare – ett verktyg för förskola och skola i förändrings- och utveck-lingsarbeten. Studiens syfte var att undersöka om och på vilket/vilka sätt handledning har betydelse. Syftet bröts ner i tre frågeställningar för att rama in detsamma. I studien används halvstrukturerade djupintervjuer, där samtliga informanter var special-pedagoger med egen vana av att hålla handledning. Detta val gjordes för att få ett ”inifrånper-spektiv” på handledning. Studiens resultat visar att det är av betydelse vem som initierar handledningen, eftersom ett upplevt behov motiverar deltagaren/deltagarna att fullfölja handledningen. Ledningens betydelse beskrivs som viktig för att den handledande specialpedagogen ska ha mandat och även som reklamförare för handledning. Sambandet mellan tid och ekonomi åter-finns genom ledningens insikt om vad handledning kan ge och hur mycket det får kosta. Informanterna beskriver även en egen osäkerhet i vilken roll de kommer att hamna inför ett nytt uppdrag. Grupphandledning förespråkas av informanterna eftersom handlednings¬processen består av samtal och gemensam reflektion som i sig hjälper deltagarna att nå ett förbättrat förhållningssätt och en bättre förståelse. Även sambandet mellan förståelse och kun-skap beskrivs av informanterna som menar att förståelse är en förutsättning för kunskap. Informanterna ser handledning som en väg till professionalitet genom att deltagarna når en djupare kunskap och därigenom blir tryggare i sin yrkesroll. De beskriver även sambandet mellan förståelse och kunskap och menar att förståelse måste föregå kunskap. Handledning ses som en väg att nå förståelse genom att handledningsprocessen består av samtal och reflek-tion. Sambandet mellan ”ickefungerande” barngrupper och hur deras personallag samarbetar återfinns i informanternas uttalanden. Upptagna individproblem brukar den handledande spe-cialpedagogen möta med perspektivbyte, för att hjälpa deltagarna nå ett annat synsätt där om-givningens betydelse är en viktig insikt. Detta beskrivs av informanterna som viktigt för att barnet inte ska bli ”bärare av problemet”. Informanterna menar sammanfattningsvis att hand-ledning ger ”ringar på vattnet” till alla nivåer, från barngrupp till skolutveckling.