Detta paper handlar om kunskaps- och forskningsmodeller. Det behandlar särskilt implikationerna av den så kallade praktikbaserade forskningen inom konst och design som en metod för eller ett sätt att kommunicera ett erfarenhetsinnehåll. Undersökningen genomförs genom att det sätt på vilket vi använder språkliga argumentations- och kommunikationssätt kontrasteras med de möjligheter som icke-språkliga metoder (mode) tillhandahåller. Tre principiella typer av erfarenhetskunskap identifieras: explicit, underförstådd och outsäglig. Explicit innehåll uttrycks språkligt. Underförstått innehåll har en erfarenhetsmässig komponent som inte effektivt kan uttryckas språkligt. Outsägligt innehåll kan inte uttryckas språkligt. Därför borde man bevisa att praktikbaserad forskning endast kan generera ett outsägligt innehåll för att kunna underbygga argumentet att praktikbaserad forskning nödvändigtvis kräver sätt att argumentera och kommunicera som inte är språkliga. Denna idé förkastas. En praktikbaserad forskningsontologi introduceras, vilken hävdar att erfarenhetsmässigt styrda forskningsfrågor är kontextuellt beroende, och detta påverkar såväl sådana frågors inramning som undersökningsmetoderna. Slutsatsen är att metodlämpligheten bedöms utifrån den publik för vilken frågorna är värdefulla. Detta får konsekvenser för vilka metodövningar som doktorandutbildningar erbjuder.

Översättning från engelska av Fredrik Svensk. Tack till Kristoffer Gansing, Jenny Högström och Johan Öberg