Syftet med studien är att undersöka lek och kulturella estetiska mönster för att kunna utveckla en skapande lekpedagogik för att förstå den potentiella utvecklingen av barns lek för att de skall skapa mening. Med utgångspunkt i Vygotskijs kulturhistoriska teori om dramapedagogisk teori och litteratur utvecklas ett synsätt på lek, där det finns ett dynamiskt samband mellan barnens lek och omgivningens kulturella påverkan. Studien innehåller ett didaktiskt försök (utvecklingsexperiment) på en förskola i Karlstad, med ett lektema, där berättelsen är den röda tråden och där vi använder dramapedagogiska metoder och utgår från lekens form. Metoden var att analysera texter kvalitativt, både dramatiseringar och barnens lekar (videofilmade) och den pedagogiska analysen handlade om reflektera över den dynamiska relationen mellan lek och kultur. Resultaten visar att en gemensam LEKVÄRLD hjälper till att utveckla barns lek på förskolan. Barnen skapade mening på en hel situation. När de vuxna dramatiserade karaktärer och handlingar så etablerades en dialog med barnen, där de vuxna förde barnen in i fiktionen. VÄRLD, HANDLING och KARAKTÄRER hör ihop i barns lek och barn skapar MENING vilket förbereder för abstrakt tänkande, konstnärlig och en kreativ förmåga.