Följande text utgör en analys av Edgar Degas målning Interiör från 1868–69. Det är en av konsthistoriens gåtfulla bilder, vars motiv har varit och förblivit omdiskuterat. Bilden skildrar någonting sorgligt eller hotfullt i vad som verkar vara en hemmiljö. Olika tolkningsförsök har gjorts där motivet sägs ha utgått från litterära källor eller visuella förlagor. Sådana tolkningar missar dock en viktig aspekt: motivets uppenbara ambivalens. Trots sitt realistiska bildspråk gäckar bilden varje försök till uttolkning och lockar betraktaren att försöka komma fram till en lösning genom ständigt nya omtolkningar. Det går att iaktta olika spår i bilden – föremål, förhållandet mellan de båda gestalterna, ljuset, perspektivet – som förmedlar och förstärker detta intryck. Men den fråga som lyfts fram i denna analys är inte enbart vad bilden betyder utan även hur den betyder. För att försöka förstå detta intrikata spel mellan bild och betraktare, utgår analysen från den kommunikativa situationen där tecknet kommit i bruk och de omständigheter som ger tecknet dess innebörd(er), samt den kod som reglerar tecknets möjliga betydelser. Degas målning tycks laborera med just detta, med konventioner och förväntningar, för att skapa ett visuellt drama där betraktaren aktiva roll blir en central del av verkets betydelse.