På kort tid har svenska politiker och myndigheter, mot bakgrund av coronakrisen, tagit initiativ som har medfört stora förändringar av medborgarnas mobilitet. Dessa förändringar har i vissa fall varit gynnsamma för hållbara transporter, och i andra fall gått i motsatt riktning. Oavsett förändringarnas konkreta konsekvenser tydliggör coronakrisens hantering att befolkningens resvanor inte är så låsta som ofta antas i policy och planering. Mobilitetsmönster kan änd-ras. Händelserna visar också att om situationen anses kräva det, så finns det både vilja, mod och medel att drastiskt ingripa i medbor-garnas mobilitet. Även om coronakrisen på flera sätt är unik, så finns det lärdomar att dra för frågan om transportsystemets hållbarhetsomställning. Det har flera gånger sagts att coronakrisen innebär ett ”möjlighets-fönster” för förändring. Förändringen kan dock gå i olika riktningar, med både positiva och negativa konsekvenser för hållbar utveckling. Vilken riktning det blir avgörs av de aktörer som tar en aktiv roll för att påverka utvecklingen.