De senaste tjugofem årens språksociologiska forskning har visat att människor i sitt spontana talspråk med ibland ganska subtila språkliga drag markerar sin grupptillhörighet. Förutom att det regionala ursprunget hos de flesta människor avslöjas genom användning av mer eller mindre tydliga dialektala drag, markeras också gruppidentiteter relaterade till variabler som ålder, kön, status o s v. Ett visst uttalsdrag kan t ex signalera talarens kön, ett annat till vilken åldersgrupp han hör och ett tredje vilken social status han har – eller vill ge intryck av att ha. Ingen talare använder emellertid alltid och i alla sammanhang ett visst, socialt signifikant, drag. Vanligen varierar t ex den procentuella andelen av ett sådant drag hos en och samma talare vid olika tillfällen, beroende på relationer mellan talare och lyssnare, talsituation, grad av formalitet och affekt o s v. Speciellt i situationer där markering av en viss gruppidentitet av någon anledning är viktig för talaren kan vissa drag (uttal, grammatik, speciella ord) uppträda tätare än normalt, trots att samma talare i andra situationer inte alls använder dem. Ofta samspelar också markörer av detta slag i ett komplicerat mönster. Användningen av vissa dialektala drag anger t ex regionalt ursprung, men det är inte ovanligt att de samtidigt används för att markera manlighet och/eller informellt tal eller till och med avståndstagande från vissa normer, s k förtäckt prestige. När nya grupper uppstår på grund av socioekonomiska förändringar, migration eller dylikt, sker vanligen samtidigt en mer eller mindre märkbar omformning av existerande talspråksvarieteter så att nya ”gruppspråk” uppkommer. Nya uttalsdrag uppstår eller gamla omdefinieras, ord ”lånas” in eller nyskapas, och i vissa fall sker en ganska radikal omformning av det grammatiska systemet. Sådana förändringar uppträder tydligast och snabbast i tider av sociala och/eller demografiska omvälvningar, men förändringar av talspråket sker även kontinuerligt som följd av att nya generationer intar scenen och i opposition mot vuxenvärlden skapar nya uttalsnormer, slangord o s v.