Studiens syfte är att undersöka hur lärare på fritidshem beskriver sitt arbete med fysisk aktivitet, social inkludering och relationen mellan dem. Det är intressant för att forskning visar att barn i dagens samhälle rör på sig för lite och att fritidshemmet som institution har stora möjligheter att arbeta med detta. Studien utgår ifrån ett socialpsykologiskt perspektiv och har genomförts genom kvalitativa intervjuer. Den analysmetod som har använts är tematisk analys. Studien visar att fritidslärare anser att fysisk aktivitet har en positiv inverkan på elevers sociala utveckling. De beskriver fysisk aktivitet som en arena för relationsskapande i nya gruppkonstellationer. Fritidslärarens deltagande kan ha stor betydelse för elevers fysiska aktivitet och deras vilja att delta och kan ses som bryggan över till gemenskapen. Fritidslärare använder sig själva som verktyg för att skapa socialt inkluderande miljöer med hjälp av fysisk aktivitet. Den sociala och fysiska miljön, fritidslärarens ledarroll samt rådande normer möjliggör eller begränsar elevers möjlighet till att via fysisk aktivitet utveckla sociala relationer.