Det är en lika tragisk som välbekant historia. Välartad svart grabb i förortsområde i Chicago glider in i kriminella gäng, blir en dag skjuten i ryggen med livslångt funktionshinder och tillvaro som rullstolsburen som följd. Ridå. Ofta slutar pjäsen där, men när det gäller unge Melvin Juette så kommer det en andra akt, en tredje akt, och ett nytt liv. Melvin blir genom en del tur och tillfälligheter, men inte minst med rejäla portioner klokskap och vilja, så småningom elitrullstolsbasketspelare (Paralympics-silver 1996), och universitetsutbildad socionom. Historien om Melvin berättas av honom själv i Wheelchair Warrior: Gangs, Disability and Basketball (Temple University Press). Berättelsen introduceras, och i ett slutkapitel analyseras, av sociologiprofessorn Ronald J. Berger. Kim Wickman har läst Wheelchair Warriors, och i sin debutrecension för forumet konstaterar hon att berättelsen om Melvin Juette är gripande läsning, och att Bergers akademiska inramning lyfter Melvins levnadsöde till ett socialvetenskapligt lärostycke. Men var tog genusperspektivet vägen?