• Publicationsclose
• Other research productsclose
• Other ORP type close
• Digitala Vetenskapliga Arkivet - Academic Archive On-line close
• Digital Humanities and Cultural Heritage close

QC 20190311

This paper investigates a personal experience of misrepresentation and lack of direction in the current fashion culture. Through a theoretic framework, lifted from Jean Baudrillard's System of Objects, it shows how a failure in addressing societal ambivalences can be explained by a severed condition of seriality, and a subsequent loss of time and personality. The emotional dimensions of these issues are explored through experimental writing and formal experiments. The findings point to strategies that work, in a parallel motion from abstraction, counteracting the systematization of industrial objects. Within the context of post-structural theory, the text discusses the potential for pre-exhaustive, ad-valuating and dating actions in design. And, in conjunction with the adjoining exhibition piece, this project is also setting out to explore an alternative fashion discourse. Gestaltande forskningsprocesser

Upprinnelsen till Kända och Okända kroppars Utbredning är min syster Annelies plötsliga död den 6 januari 2006. Chocken och sorgen som följde av att behöva ta avsked av henne alldeles för tidigt berör mig fortfarande. Drygt ett år senare dog även min far, Sven. Han var 82 år och 363 dagar gammal. Självklart inte lika plötsligt och oväntat, nedbruten av sjukdom och sorg de senaste åren. Ytterligare en person finns med i projektet och det är min morbror Bertil. Även han dog en för tidig död, 1990. Han dog alkoholiserad och ensam i sin lägenhet. Gestaltningen och texten är sammantaget min berättelse om vilka Annelie, Sven och Bertil var. Projektets namn Kända och Okända kroppars Utbredning refererar dels till faktiska människokroppar, personer, men även till fysiska objekt som har en utbredning, en kropp. Dels refererar det till minnen, eller kanske främst delvis bortglömda fragmentariska minnen, som också har en utbredning för att kunna ta plats i medvetandet. Huvudsyftet i mitt textarbete är att peka på det som försiggår i mig i förhållande till det jag gestaltar. Men det har också varit viktigt, som arbetsmetod, att arbeta parallellt med text och gestaltning. Detta parallella arbetssätt har gjort att texten fått en betydelse utöver sin funktion i projektet; den är också är en del av gestaltningen. Projektet har en stark jagprägel, men det finns implicit ett antagande att jag är beroende av mina medmänniskor, för att få syn på mig själv. Under projektets fortskridande har en frågeställning växt fram som problematiserar minnesakten. Vad är det jag rekonstruerar när jag minns den andre?Jag betraktar det som en relativ tidsaxel där jag rekonstruerar dåtid genom minnet betraktat i nutid. I projektet är det viktigt för mig att gestaltningen tar form parallellt med minnesefterforskningen i en sorts sekventiell process. Arbetet består av att kartlägga historien simultant med det framväxande dramat. Projektets väsen utgörs av efterforskandet med antagandet att det påverkar gestaltningen och minnena över tid. Skrivandet och texten är verktyg för att undersöka och rekonstruera minnen, men kommer också att vara en del av, och en länk till, gestaltningen. Däremot har jag valt att inte beskriva gestaltningsproces-sen i text. Hannah Arendts och Jacques Lacans teorier har betydelse för mitt arbete och jag återknyter till dem i den avslutande texten. Jag redovisar essän i scener för att styra läsningen av verket till den berättelse det är. I den berättelsen blandas nutida reflexioner med gamla minnen och drömmar. Men även dikttexter och påhittade drömmar dyker upp. För mig är det ett sätt att hantera komplexiteten med minnesarbetet. Essän bygger på min processdagbok som är basen för allt arbete i projektet. Jag har också varit på en privatseans med en spiritist för att undersöka hur den kontakten kan påverka berättelsen. Berättaren står i essän för gamla minnen, drömmar och dikttexter, Vittnet står för nutida reflektioner och Spiritisten redovisar delar av seansen. Sammantaget en sorts materialisering av medvetandeströmmar. Gestaltande forskningsprocesser

Recension av Anders Dybelius bok Möten med personligheten Karl XII (Vaktel förlag) i Pennan & Svärdet, medlemstidning från Svensk Militärhistoriskt Bibliotek, maj 2019.

ANALYS Den Islamiska staten attacker mot Palmyra och andra kulturarv i Syrien och Irak har fått stor uppmärksamhet i internationella medier. Men attacker mot kulturarv i väpnade konflikter är inte unikt för IS, och dessa attacker kan ha en rad olika syften. Det skriver Johan Brosché, Joakim Kreutz och Mattias Legner utifrån ett nytt tvärvetenskapligt forskningsprojekt. Projektet "Attacker på kulturarv" vid Uppsala Universitet. Projektet "Attacker på kulturarv" vid Uppsala Universitet.

Problematiken för mitt projekt kretsar kring existens och tid. Kring hur vi upplever vardagens framfart, i det enskilda, samt hur vi förhåller oss till vår omvärld, i det privata. Genom att vi existerar är vi också del av tidens gång och nuet vare sig vi vill eller inte och i detta faktum finns någonting tröstlöst men samtidigt romantiskt som fascinerar mig och som jag vill utforska. I detta framåtskridande finns integriteten som ett individens skydd mot exponering och den stress över att uppnå någonting med våra liv. Men vad finns kvar efter ett liv som levts utan åstadkomna stordåd? Vad lämnar vi för spår? Tiden är den överhängande problematiken för mitt projekt, och jag närmar mig det genom tre fotografiska verk med titlarna Monument, Fragment och Moment. Gestaltande forskningsprocesser

Att hindra skadedjur från att ta sig in och försvåra för dem som redan har etablerat sig är ett viktigt steg i arbetet med att skydda föremål i samlingar från skadedjur. Detta Vårda väl-blad ingår i en serie om samordnad skadedjurskontroll och vänder sig till alla som förvaltar samlingar och särskilt till dig som är IPM-koordinator.

Publicerad på arkdes.se, 16 november 2015.