• Publicationsclose
• Research dataclose
• Other research productsclose
• Open Access close
• Report close
• Digitala Vetenskapliga Arkivet - Academic Archive On-line close

QC 0130422

Redaktör: Professor Sture PackalénRapporten är utgiven med hjälp av bidrag från projektet BilMinNord,(The Role and Importance of Bilingual Minority Schools’ Pupils for Inter-Nordicand Bilateral Language Communication in a Majority Context)finansierat av Nordiska ministerrådet under 2008-2010.

This short review considers how ‘ethnicity’ and ‘superdiversity’ are used alongside ‘diversity’ in health research in a sample of recent journal articles. Diversity appears regularly in health inequalities research where the term is used to justify a focus on particular minorities presented as especially vulnerable to ill health or to being in receipt of inadequate services. Given the complexity of what is covered by ‘diversity’ there is a tendency to focus on a single dimension for intervention, such as language or ‘health literacy’. The development of cultural competency or cultural safety is a common response to diversity in health service provision. The review considers gaps in how diversity is treated and the way that superdiversity is largely being used as yet another synonym of diversity. The translation of terms into English, as the dominant language in the political economy of academic publishing, introduces further uncertainty in pinpointing the local dimension of diversity that is under research. The ways that ‘superdiversity’ is gradually appearing does not (yet) undo such uncertainty. Highlights Diversity appears regularly in health inequality literature but is poorly defined Diversity used synonymously with other terms (culture, ethnicity, race, language) Superdiversity used as an amplifier Language or ‘health literacy’ often nominate as aspect of diversity for intervention Cultural competence or cultural safety encompass progressive aspirations but less often specific practical responses to the challenges of diversifying diversity Health professionals do not see responding to diversity as their responsibility Gaps Specified relationships between inequality, inequity and diversity Positive effects of diversity on health outcomes and on inequality Evaluation of effect of increased workforce diversity on health equality Evaluation of effectiveness of cultural competency/safety programmes Professional structures and culture rarely included as part of the problem Effects of political and economic context, especially austerity and globalisation, on health services’ response to diversity How dimensions of diversity relate to one another across locations How vocabulary of superdiversity relates to that of ethnicity, racism and multiculturalism

Överenskommelse 2219-16-032

Följande information kommer främst beröra de materialtekniska aspekterna och fungera som underlag till ”Handledning gällande kriminalteknisk skyddsmärkning av utvändig kopparplåt” som Svenska kyrkan arbetar fram, samt till ett Vårda Väl-blad, som kommer att tas fram av Riksantikvarieämbetet vid ett senare tillfälle.

Sammanfattning Småvatten i form av dammar och våtmarker har en viktig funktion i både den terrestra och akvatiska miljön. Småvatten är en svacka eller hålighet som är vattenfylld året om. De främjar den biologiska mångfalden på landskaps och art nivå genom att utöka antalet småbiotoper och vara uppehållsplats och födoplats för många djur och växter. De fungerar även som buffert för flödesvariationer och som kväverenare i vattendrag, vilket minskar halten näringsämnen som når ut i havet och där bidrar till övergödning. De flesta antropogena småvattnen har sitt ursprung från 1800-talet och 1900-talets början, då näringsrik märgellera grävdes upp från åkrar och hålen på åkrar fylldes upp med nederbörd. I samband med jordbrukets effektivisering så jämnades många av dessa märgelhålor och antalet småvetten minskade avsevärt. Sedan mitten på 1980-talet har småvatten och våtmarker uppmärksammats i en rad olika miljöprojekt i Skåne. Syftet med det här projektet var att undersöka hur förekomsten av småvatten förändrats under de senaste 60 åren. Inventeringen gjordes med hjälp av flygfotografier från 1940-, 1980- och 2000-talet. Basen för studien är 30 stycken 5*5 kilometers rutor slumpmässigt fördelade i Skåne. Analysen innebar att uppskatta antalet och totala arean småvatten i varje ruta. En indelning av skog och åker region gjordes för att studera regionsskillnader. En klassificering av omkringliggande marktyp utfördes för att se i vilken marktyp som främsta förändringarna skett samt i vilken storleksklass dessa förändringar inträffat. Projektet syftade även till att utarbeta en metodik för att kunna utföra en storskalig inventering av småvattenförändringar under en lång tidsperiod. Resultaten visar att metodiken för att genomföra en inventering av detta slag var tillfredsställande vad gäller area- och antalsförändringen, och grunddata för att vidare undersöka kvävereningspotential för småvatten saknas. Vidare har antalet småvatten nästan halverats mellan 1940-talet och 1980-talet för att därefter öka framtill 2000-talet. Förändringen är störst bland de minsta småvatten (0-0.1 ha) som minskar kraftigt i framförallt åkermark. Sedan 1980-talet har antalet medelsmå småvatten (0.1-1 ha) tillkommit i gräsmark. Medelantalet småvatten har minskat och därmed småbiotopstätheten och goda förutsättningar för växter och djur knutna till dessa att spridas och fortplanta sig i landskapet. Medelarean av småvatten med eller utan genomflöde har ökat sedan 1940-talet vilket skulle innebära att kvävereningspotentialen förbättrats. Dock har förmodligen kvävebelastningen ökat avsevärt under samma tid. För framtida studier om hydrologiska förändringar i Skåne bör grunddata för utbredning av vattendrag kompletteras och förbättras. Långtidsstudier kan med fördel sträcka sig längre tillbaka med hjälp av historiska kartor och palaeolimnologiska studier. Dessa studier skulle utföras i ett dräneringsområde istället för i slumpade inventerings rutor.

Norges forskningsråd har startet en omfattende evaluering av alle forskningsinstitutter som er underlagt Retningslinjer for statlig basisfinansiering. Denne evalueringen er den første i denne runden, og omfatter de åtte instituttene som utgjør miljøarenaen i basisfinansieringssystemet. Utvalget har både vurdert instituttene enkeltvis og sett på det samlede systemet som instituttene inngår i. Hensikten med evalueringen har både vært å gi råd for utforming av nasjonal instituttpolitikk, gi grunnlag for videre utvikling av Forskningsrådets virkemidler og å være til nytte for instituttene selv i deres eget utviklings- og strategiarbeid. Arbeidet med evalueringen har pågått fra mai 2014 til april 2015. I løpet av denne tiden har utvalget hatt fem møter, hvorav én samling hvor utvalget møtte alle instituttene. Som bakgrunn for evalueringen har utvalget hatt instituttenes egenevalueringer, en egen brukerundersøkelse, en faktarapport samt en rekke opplysninger som er skaffet til veie underveis ved hjelp av Forskningsrådet og Nordisk institutt for studier av innovasjon, forskning og utdanning (NIFU). NIFU har også vært sekretær for arbeidet ved forskningsleder Espen Solberg. Evalueringen har bygget på et bredt mandat, som har omfattet en gjennomgang av instituttenes roller, formål og oppgaver, deres rammevilkår, instituttenes samspill og samarbeid, relevans for brukerne samt fremtidige utfordringer og muligheter. Det har vært en meget interessant men også krevende oppgave å dekke disse dimensjonene for en så heterogen gruppe av institutter. Arbeidet har også vist at instituttene har et sterkt fokus på strategisk utvikling og tilpasning til nye utfordringer og muligheter. Utvalget håper at evalueringen vil bidra med verdifulle perspektiver til disse prosessene, og at den vil utgjøre et nyttig kunnskapsgrunnlag for både instituttene, Forskningsrådet, departementer og øvrige myndigheter på feltet. Evalueringsutvalget vil rette en spesiell takk til de åtte miljøinstituttene for den innsatsen da har lagt ned i egenevalueringene og for svært interessante og nyttige samtaler under utvalgets møter med instituttene. Utvalget vil også takke Forskningsrådet for utmerket tilrettelegging gjennom hele prosessen samt til NIFU for et godt samarbeid om utformingen av rapporten og sammenfatningen av materialet fra evalueringen. Evalueringen er utarbeidet i fellesskap og er enstemmig.