• 2020-2024close
• Open Access close
• Embargo close
• Publications close
• Research software close
• SE close
• Publikationer från Uppsala Universi... close
• Digital Humanities and Cultural Her... close

This study presents an in-depth analysis of 69 case studies focusing on the energy retrofit of historic buildings, uncovering challenges, best practices, and lessons learned to balance energy efficiency improvements with heritage preservation. The findings highlight several challenges encountered during renovations, such as complex heritage evaluations, restrictions on alterations, coordination issues with authorities, technical limitations, higher investment costs, and knowledge gaps. On the other hand, identifying factors promoting renovation, including demonstrating energy savings while respecting heritage, early collaboration between planners and authorities, and quantifying investments, could incentivize owners and authorities. The limitations of a still-limited sample size, occasional incomplete data, and potential sample bias call for cautious interpretation of the presented analysis. Despite these, the study provides valuable insights into successful projects, emphasizing the need for scalability, knowledge transfer from innovative policies, and targeted policy-making for successful replication. The study concludes with a call for further development of the HiBERatlas (Historic Building Energy Retrofit atlas), an extensive resource for historic building renovation, expanding its database, collaborating with agencies, and tailoring guidance for stakeholders to foster energy retrofits in heritage buildings.

Slagg ses ofta som en restprodukt efter metallhantering. När studier genomförs för att nå djupare kunskap om slaggen sker det vanligen genom olika typer av tekniska analyser. I de naturvetenskapliga beskrivningarna av slaggens struktur och olika komponenter försvinner människorna som skapat och hanterat den. Människor som jobbar med olika typer av material, exempelvis trä, skinn och betong, får ett särskilt förhållande till just materialet och dess egenskaper, detta gäller inte minst för metall och därmed slagg. I denna artikel utforskas hur slagg i olika tider använts som identitetsmarkör och hur den påverkat människor, både direkt och indirekt. Exemplen är hämtade från yngre järnålderns Gästrikland och det tidigmoderna och nutida Bergslagen. Genom att vända på perspektivet och istället se slaggen som primär, går det att studera hur den vid olika tider och på olika vis utgjort en viktig social komponent i människors liv. Utgångspunkten är ett materialitetsperspektiv där jag inte ser slaggen som statisk utan istället följer den i dess ständiga förändring genom skapandet av historiska och kulturella processer. 

Det pseudovetenskapliga forskningsinstitutet Ahnenerbe var en del av det nazistiska kampförbundet SS. Före kriget dokumenterade man bland annat bohusländska hällristningar i syfte att spåra ariska kopplingar mellan nordisk forntid och tysk historia. Arbetet leddes av Herman Wirth, som hade tät kontakt med den svenska riksantikvarien.

1856 började Statens Järnvägar med gods- och persontrafik och någon gång under början av 1860-talet så uppstod önskemålet att ha uppvärmning i förstaklasskupéer under de kalla vintermånaderna. Därmed så infördes den första uppvärmningen i personvagnar. Systemet som infördes köptes in från företaget Lauenstein & Co, Hamburg, där man även köpte in de första personvagnarna till Statens Järnvägar. Värmesystemet etablerades i de svenska personvagnarna under det tidiga 1860-talet och kom senare att utvecklas för att bättre passa det skandinaviska klimatet. Värmesystemet som kom att bli det svenska systemet var i stället för att vara baserat på varmvatten, som i andra delar av Centraleuropa, baserad på uppvärmning av sand. Det kom att kallas för sandvärmesystemet. Cylindrar fylldes med uppvärmd sand som sedan placerades under sofforna i så kallade blecklådor. På utvalda stationer så fanns det ugnar och personal för att hantera uppvärmningen och utbyte av cylindrarna. Värmesystemet var i bruk under cirka ett årtionde innan det sedan byttes ut mot ångvärmen under 1870-talet. Eftersom det skrotades ifrån Statens Järnvägar under det tidiga 1870-talet så är det väldigt lite som eventuellt har överlevt och finns bevarat idag i de museala samlingarna. In 1856, the State Railways began transporting goods and passengers and sometime in the early 1860s, the desire arose to have heating in first class compartments during the cold winter months. Therefore, the first heating system was introduced in passenger carriages. The system that was introduced was purchased from the company Lauenstein & Co, Hamburg, where the first passenger coaches for the State Railways were also purchased. The heating system was established in the Swedish passenger carriages in the early 1860s and was over time developed to better suit the Scandinavian climate. The heating system that became the Swedish system, instead of being based on hot water as used in other parts of central Europe, was instead based on heated sand. It came to be called the sand heating system. Cylinders were filled with heated sand which was then placed under the sofas in so-called tin boxes. At selected stations there were ovens and staff to manage the heating and replacement of the cylinders. The heating system was in use for about a decade before being replaced by steam heating in the 1870s. Since it was scrapped from the State Railways in the early 1870s, very little has actually survived and is preserved today in the museum collections.

This thesis analyzes and documents the splint armor material from Valsgärde 8 and Vendel I,X, and XI. This armor is then contextualized in the warrior institutions, weapon-systems, and fighting techniques of warbands from Central Sweden. Analogies for the splint armor are sought after with the closest parallels being found around the Black Sea area, associated with Byzantine, Sassanid, and Steppe-Nomadic martial cultures. The systems of exchange between these two regions are then analyzed in order to inform as to where this armor came from, whyit is there in Central Sweden, and what this can tell us about the development of military contacts between Central Sweden and the Black Sea area during the Vendel Period. Denna uppsats berör analysen och dokumentationen av det Vendeltida skenpansarmaterialet från Valsgärde 8 och Vendel I, X och XI, där skenpansarna sätts i kontext med krigarinstitutioner, vapensystem och stridstekniker från krigsband i Centrala Sverige. Analogier för dessa skenpansar med närmaste paralleller har påträffats i Svartahavsområdet och associeras med Bysantinska, Sasanidiska och stäppnomadiska krigarkulturer. Utbytessystem mellan dessa två regioner analyseras för att få förståelse för var denna typ av rustning härrör ifrån, varför den har hamnat i Centrala Sverige och vad de kan säga om utvecklingen av militära kontakter mellan Centrala Sverige och Svartahavsområdet under Vendeltiden.

Syftet med denna uppsats var att undersöka om det är möjligt att förutse var de okända fångstgropar befinner sig i landskapet med hjälp av karaktärsdragen från de kända lämningarna. Målet med detta arbete är att identifiera och registrera okända fångstgropar för att skydda dem från att skadas av skogsbruket. Denna studie förhåller sig till ett undersökningsområde (kommunerna Karlskoga och Degerfors) men diskuterar även andra fångstgropar i Sverige. Under detta arbete har de kända fångstgroparna nyttjats på flera olika sätt; med hjälp av terrängskuggning granskades området vid fångstgroparna i syfte att se om det fanns ytterligare gropar i närheten samt att studera hur en grop kunde synas i terrängskuggningen. Sedan fältbesöktes de kända fångstgroparna för att kunna sammanställa deras karaktärsdrag och med hjälp av detta, samt tidigare forskning och kartanalyser kunde fem karaktärsdrag uppmärksammas. I slutändan upptäcktes åtta okända fångstgropar, varav tre är kvalitetssäkrade av Ulf Eriksson, arkeolog på Skogsstyrelsen och är/kommer bli registrerade i Kulturmiljöregistret. Uppsatsen diskuterar också det nuvarande kunskapsläget om fångstgropar till olika bytesdjur, samt jakt- och fångstmetoderna vargskall och varggård. Detta har dessvärre inte kunnat nå en slutsats då det fanns alldeles för många osäkra faktorer i tidigare forskning som påverkade uppsatsen negativt. This paper aims to investigate whether it is possible to predict the location of the unknown pits in the landscape using the characteristics of the known remains. The goal of this work is to identify and register unknown pitfalls to protect them from being damaged by forestry. This study relates to an investigation area (the municipalities of Karlskoga and Degerfors) but also discusses other catch pits in Sweden. During this work, the known catch pits have been used in several different ways; with the help of terrain shading, the area at the trapping pits was examined to see if there were additional pits nearby and to study how a pit could be seen in the terrain shading. The known trapping pits were then visited in the field to be able to compile their characteristics. With the help of previous research and map analyses, five characteristics could be noticed. In the end, seven unknown trap pits were discovered, three of which are quality assured by Ulf Eriksson, archaeologist at the Swedish Forest Agency. The thesis also discusses the current state of knowledge about trapping pits for various prey animals, as well as the hunting and trapping methods wolf hunting and wolf enclosure. Unfortunately, this has not been able to reach a conclusion as too many uncertain factors in previous research affected the essay negatively.

The purpose of this thesis is to analyse the relationship between grave goods and the identity of buried individuals. The interpretation of sex and gender, as well as gendered grave goods in Late Iron Age Scandinavia, is of a particular focus. A comparative analysis of 163 graves was carried out using an intersectional theoretic perspective, statistical analysis, and a database, with the Lovö cemeteries serving as the case study. The results of this analysis revealed certain patterns and variances that demonstrate a relationship between the grave goods assemblages that were chosen and aspects of an individual’s identity, including gender for some grave goods, but a lack of a correlation for other grave goods. Thus, it concluded that “normal” burials are influenced by factors such as facets of one’s identity, community standing and social status, familial ties and kinship, and lived experiences, with each grave tailored to suit the individual, and that gender as a whole has little influence on how a burial is constructed. Syftet med detta examensarbete är att analysera sambandet mellan gravgods och begravda individers identitet. Tolkningen av kön och genus, samt könsbestämda gravgods i yngre järnålders Skandinavien, av särskilt fokus. En jämförande analys av 163 gravar genomfördes med ett intersektionellt teoretiskt perspektiv, statistisk analys och en databas, med Lovö kyrkogårdar som fallstudie. Resultaten av denna analys avslöjade vissa mönster och varianser som visar ett samband mellan de gravgodssammansättningar som valts ut och aspekter av en individs identitet, inklusive kön för vissa gravgods, men en brist på en korrelation för andra gravgods. Således drog den slutsatsen att "normala" begravningar påverkas av faktorer som aspekter av ens identitet, samhällsställning och social status, välbekanta band och släktskap och levda upplevelser, med varje grav skräddarsydd för att passa individen, och att kön som helhet har liten påverkan på hur en begravning är uppbyggd. 

What is sociology? For centuries sociologists have struggled to answer this question and repeatably proclaimed that their discipline is in crisis. The problem has generated a field of its own, the sociology of sociology, where sociologists of knowledge offer concepts for how the paradigmatic status of discipline and its crisis ought to be understood. Yet, the foundation of these understandings has often been limited to conceptual reasonings, historical exposes, and anecdotes from prominent scholars. Following the increasing availability of digitized texts and the development of computational techniques, new venues have been opened for investigating the empirical bearing of what sociology is. This dissertation offers a synthesis of, and a contribution to, this growing literature at the intersection of the sociology of knowledge and computational social science. The starting point is a review of literature in the sociology of sociology that has found that our discipline is believed to exist in a state of fragmentation, lacks a paradigm, and is conditioned by the context of its production. Akin to the supposed crisis, these conceptualizations are often taken for granted rather than being empirically put to test. This is why this dissertation aims to shed new light on the crisis of sociology by empirically scrutinizing prevailing disciplinary understandings with an interpretative and theory-driven methodological approach to computational text analysis (i.e., word correlation networks, topic modeling, stylometry, and shallow neural networks). To account for textual representations of sociological knowledge that are firmly institutionalized and exist across different local contexts, hundreds of dissertations in this discipline published in Sweden between 1980 and 2019 by five main universities have been digitized to form two corpora – 380 full-texts and 850 abstracts. Using these corpora, the conceptualizations are operationalized to be able to scrutinize, and trace, reoccurring instances where dissertations allude to certain images of sociology, which, drawing on the work of Margaret Masterman, can be regarded as crude replicas of paradigms. The study design allows us to problematize prevailing understandings of what sociology is. In contrast to the notion of fragmentation, the corpora are constituted by a core conditioned by local institutions attuned to different paradigmatic images of sociology. A discrepancy is also found between the two corpora where the abstracts appear to follow a divide between qualitative and quantitative research, and the full-texts are characterized by five paradigms with distinct methodological, epistemological, and ontological positions. These results suggest that the coexistence of multiple paradigms has been conflated with fragmentation and that sociologists tend to present their knowledge along the lines of simplified dichotomies. In response to the crisis, a more fruitful approach might be to embrace paradigm pluralism. As a contribution to the sociology of knowledge, this dissertation is an example of how the methodological divide can be overcome by merging insights from the conceptual strand with a hermeneutical take on computational methods to empirically explore taken-for-granted assumptions behind the production of disciplinary knowledge.

Dødsreisen til den andre siden var ufravikelig og skjebnebestemt. I etno­logiske og historiske kilder var ikke Døden fravær av liv, men følgesvennen som fraktet de døde til et nytt liv blant forfedrene. Helhesten kom og hentet de døende og døde, men Helhesten var ikke kun følgesvennen og transportmiddelet på den siste reisen. Helhesten skulle også begraves med den avdøde, helst levende og gjerne stående, og selv på kirkegårder opp til moderne tid er det historier om hester og andre dyr begravd levende. Helhesten ble gravplassens beskytter og kirkegrim. Enhver ny kirke eller kirkegård hadde en kirkegrim som vokter. Følgesvennen og beskytteren i døden ble avbildet i dyrestil på kirkeporter og runesteiner, men også farlige og uskadeliggjorte dyr, som ormer og drager drept av helter og kjemper i storslagne og kosmiske kamper. De gode vant over det onde og vernet de levende. Døden kom også dansende og dødsdansen tok mennesker med seg til dødsrikene. Spelemannen og Nøkken spilte så intensiv musikk at de levende danset seg til døde og bak alle disse forestillingene ser vi skyggene av Odin. En grunnleggende myte opp gjennom historien er Åsgårdsreien eller Odins jakt. De døde var ikke bare i dødsrikene, men forfedrene og de døde red tilbake til slektningene på sine dødshester.