• 2015-2024close
• Open Access close
• Publikationer från KTH close
• GOTRIPLE - Social Sciences and Huma... close
• UArctic close

This study examines the notion of substitutionalism, which assumes that the introduction of sustainable alternatives will inherently displace unsustainable production and consumption systems. By studying the emergence of two historical examples of sustainable consumption, book and video rental, this study offers a unique opportunity to understand the effects of sharing from a distance and as a dominant consumption practice. The findings show that commercial lending did not displace new sales; instead, it transformed these subjects into mass-consumer products. Rental offered a lower price, greater supply, established new branches, and turned reading books and watching movies at home into consumer cultures. Producers initially resisted rental, but seized shares of the income as rental grew, and controlled the rental market so that cannibalization of the conventional consumption practices was avoided. This research challenges the core assumption of substitutionalism and highlights the need for a deeper understanding of market dynamics. QC 20240403

Over the past half century, the global environment has become subject to an accelerated pace of mediation and datafication. This ongoing transition has become so comprehensive that the knowledge, management and governance of the Earth system is dependent on enormous flows of data from a “vast machine” of measuring tools. These processes combined have formed what we call a “mediated planet,” subject to interpretation and shared human decision-making – that should ideally be democratic, inclusive and accountable. As environmental datafication continues to accelerate, private corporations are gaining increasing influence on and power over the associated collections of data. This is a cause for concern, as the global environmental commons are a public interest of concern to all people. This article argues for the need to critically research the challenges and risks associated with the rapid datafication of the environment, specifically in relation to the UN Sustainable Development Goals (SDGs) for climate change (13), the ocean (14), biodiversity (15) and inclusive and accountable institutions (16). More knowledge is needed of how the SDGs and their supporting networks influence data-generation on a mediated planet, and how issues of access to and use of environmental data, as well as data ownership and AI implementation, can best be navigated. We contend that such knowledge can help enhance the democratic potential of the SDGs to build public trust and secure broad participation in global environmental governance in ways that also support peaceful and inclusive societies, as promised by SDG 16. QC 20240115

Sports historians have argued that the type of ball games commonin the British Isles, which were practiced by two teams andin which the ball was driven with sticks towards predeterminedgoals – i.e., hurling, shinty, bandy and hockey – were never playedin early modern Sweden. By highlighting descriptions of ballgames in Johannes Schefferus’s The History of Lapland (1674), asource previously ignored by sports historians, this article challengessuch a claim. One of the games described by Schefferus hassome similarities with the violent stick-and-ball game known inIcelandic sagas as knattleikr. Even greater similarities (such as thestart of the game with a face-off and the goals consisting of lineson the short edges) emerge when the game is compared with theScottish game of shinty. Thus, pre-modern Scandinavia does notappear to have been as isolated in terms of sports and games ashas been suggested by Swedish sports historians.

Skidvallans historia framstår som en spegelbild av samhällets utveckling, där svensk ingenjörskonst länge ledde jakten på en universalvalla. När fluorvallan nu av ekologiska skäl förbjudits kanske vi åter börjar söka fästet i tjärdalen och glidet i talg? QC 20240223

Denna masteruppsats undersöker det ökade användandet av A-traktorer och mopedbilar iDanderyds kommun. Undersökningen har genomförts med hjälp av kvalitativa metoder föratt analysera detta fenomen ur ett etnografiskt perspektiv för att förstå den påverkan somA-traktorer och mopedbilar har på infrastrukturen, den fysiska miljön och trafiksäkerheten iDanderyds kommun.Genom analysen av enkätundersökningar bland eleverna i Danderyds kommun, intervjuermed relevanta aktörer och myndighetsrepresentanter har data samlats in för att kartläggaanvändningsmönster, drivkrafter och eventuella konsekvenser av ökat antal A-traktorer ochmopedbilar på vägarna i Danderyds kommun.Resultaten av studien visar att ökningen av både A-traktorer och mopedbilar kan ha flerakonsekvenser för Danderyds kommun i form av ökad trängsel på vägar och parkeringar,förändringar i trafikflöden, ökad belastning på vägnätet, samt potentiella säkerhetsrisker förbåde förare och andra trafikanter.Slutsatserna från studien framhåller vikten av att åtgärder implementeras kring bådeA-traktorer och mopedbilar i stadsplanering, som till exempel en trafikpolitik somsäkerställer en hållbar mobilitet en säker trafikmiljö i Danderyds kommun och liknandeurbana områden. Dessutom är det av vikt att utbildningen för både A-traktorer ochmopedbilar förändras och ger en ökad kunskapsnivå. This master's thesis examines the increased use of A-tractors and moped cars in Danderydmunicipality. The study has been conducted using qualitative methods to analyze thisphenomenon from an ethnographic perspective, to understand the impact that A-tractors andmoped cars have on the infrastructure, the physical environment and road safety in themunicipality of Danderyd.Through the analysis of surveys among students in the municipality of Danderyd, interviewswith relevant stakeholders and government representatives, data is collected to map usagepatterns, drivers and possible consequences of increased numbers of A-tractors and mopedcars on the roads in the municipality of Danderyd.The results of the study highlight that the increase in both A-tractors and moped cars canhave several consequences for the municipality of Danderyd, including increased congestionon roads and parking lots, changes in traffic flows, increased strain on the road network, aswell as potential safety risks for both drivers and other road users.The conclusions from the study emphasize the importance of measures being implementedaround both A-tractors and moped cars in urban planning and traffic policy to ensuresustainable mobility and a safe traffic environment in Danderyd municipality and similarurban areas, as well as the importance of a change in education for both A-tractors andmoped cars and an increased level of knowledge

Tillgänglighet till platser för fysisk aktivitet är viktigt för att tillfredsställa människans behov för rörelse, där en fysiskt aktiv livsstil genererar flera positiva hälsoaspekter. Ur en svensk kontext är stillasittande ett stort folkhälsoproblem, där framför allt unga inte är tillräckligt fysiskt aktiva, och mer än var femte invånare är stillasittande minst tio timmar per dag. Därmed är transportsystems roll gällande tillgänglighet till idrottsplatser av stor vikt, där fysisk aktivitet gynnas av god tillgång till kollektivtrafik samt säkra och trygga gång- och cykelvägar som förbinder olika målpunkter. Studiens syfte är därför att bidra till ökad förståelse gällande utmaningar och möjligheter relaterat till planering för tillgänglighet och hållbart resande kopplat till idrottsplatser, speciellt i förhållande till barn och ungdomar. Studien utgår från fallstudie som forskningsstrategi, där två idrottsplatser i Stockholm Stad, och en idrottsplats i Solna Stad studeras. Resultatet visar på att tillgänglighet som begrepp har många betydelser, vilket kan bidra till problematik i planeringen, och att det finns en otydlighet i aktörers ansvar sett till åtgärder för att gynna ett hållbart resande. Studien kommer fram till att det behövs ett ramverk för vad tillgänglighet betyder i relation till idrottsplatser, och ett behov av bättre riktade åtgärder för hållbart resande, som behöver samspelas med initiativ, och ske på bekostnad av framfarten för biltrafik. Accessibility to places for physical activity is important to fulfil the human need for movement, where a physical lifestyle generates several positive health aspects.In the Swedish context, sedentary behaviour is a major public health problem, with young people in particular not being physically active enough, and more than one in five inhabitants being sedentary for at least ten hours a day. Thus, the role of transport systems in terms of accessibility to sports venues is of great importance, where physical activity is favoured by good access to public transport as well as safe and secure walking and cycling routes that connect different destinations. The aim of the study is therefore to contribute to a better understanding of the challenges and opportunities related to planning for accessibility and sustainable travel linked to sports grounds, especially in relation to children and young people. The study is based on a case study as a research strategy, where two sports grounds in Stockholm municipality, and one sports ground in Solna municipality are studied. The results show that accessibility as a concept has many meanings, which can contribute to problems in planning, and that there is a lack of clarity in the responsibilities of actors in terms of measures to promote sustainable travel. The study concludes that there is a need for a framework for what accessibility means in relation to sports grounds, and a need for better targeted measures for sustainable travel, which need to interact with initiatives, and take place at the expense of car traffic.

Water is essential to produce nuclear energy and prevent nuclear disasters. As light water reactors are increasingly seen as a solution to achieving a sustainable energy transition and battling the climate crisis, it is more important than ever to investigate the risks of using water for nuclear power production. However, the reactor technologies that manage all that water and steam – pressure vessels, steam generators, pipes, valves, and pumps – have not received much attention from historians, STS scholars, and risk sociologists. Therefore, this dissertation aims to study the risk regulation of these crucial reactor components and materials by national and international actors from a historical perspective. Relying on archival sources from the US, France, Sweden, and multiple international organisations, as well as on interviews, this dissertation aims to write a new, longue durée history of nuclear safety, going back to the origins of water and steam risk management in the nineteenth century. Such a historical perspective on nuclear risk regulation reveals two important insights. Firstly, in the 1950s and 1960s, the usage of water and steam technologies in nuclear reactors revealed new types of risks. These ‘ambi-nuclear risks’ are a hybrid of older steam risks, such as leaks, breaks, and explosions, and new risks of radiation and contamination. Secondly, between the 1950s and 1980s, new regimes were created in the US, France, and Sweden to regulate these risks. Initially, during the 1950s, non-nuclear steam regulations were applied directly to the first nuclear power plants. Yet, as power plants increased in size, accidents occurred, and nuclear technologies became increasingly controversial, ‘ambi-nuclear risk regimes’ were created to adapt or ‘nuclearise’ the older regulations. They included new safety measures and methodologies that were directed toward preventing radiation releases, but at the same time they mobilised older technologies, institutions, knowledges, and ideas related to thermal hydraulics and metallurgy. Ambi-nuclear risk regimes were shaped by a wide variety of historical actors through negotiating boundaries between ‘nuclear’ and ‘non-nuclear’ knowledges, components, risks, and regulations. Private or semi-private engineering associations played a particularly vital role in this. This thesis thus shows how nuclear safety as we know it today became nuclear as the result of a transnational long-term process that was greatly determined by much older non-nuclear water and steam risks. The results of this dissertation contribute to ongoing scholarly debates on risk, nuclear technologies, and water in fields like History of Technology, Environmental3History, STS, and Risk Sociology. Most importantly, the thesis expands the time frame in which nuclear risk has traditionally been studied. It challenges dominant conceptions of nuclear power as innovative or exceptional, instead connecting questions of nuclear risk to longer historical developments in water management and industrialisation. This demonstrates the importance of historical contingency for understanding risk and preventing (nuclear) disasters. Vatten krävs för att producera kärnenergi och förhindra olyckor. Eftersom lättvattenreaktorer alltmer ses som en lösning för att uppnå en hållbar energiomställning och bekämpa klimatkrisen är det viktigare än någonsin att undersöka vilka risker användningen av vatten för kärnkraftsproduktion innebär. Teknikerna som används för att hantera allt vatten och ånga för att förhindra större kärnkraftsolyckor - tryckkärl, ånggeneratorer, rör, ventiler och pumpar - har dock inte fått mycket uppmärksamhet från historiker, STS- forskare och risksociologer. Därför syftar denna avhandling till att studera ur ett historiskt perspektiv hur dessa komponenter och deras risker hanterades och styrdes av nationella och internationella aktörer. Med hjälp av arkivkällor från Sverige, USA, Frankrike och flera internationella organisationer, samt intervjuer, presenterar denna avhandling fram en ny, långsiktig historia om kärnsäkerhet, som går tillbaka till ursprunget för riskhantering kring vatten och ånga under 1800-talet. Ett sådant historiskt perspektiv på riskreglering av kärnkraft ger två viktiga insikter. För det första innebar användningen av vatten- och ångteknik i kärnreaktorer att en ny typ av risker uppstod. Dessa "ambi-nukleära risker" är en hybrid av äldre ångrisker, som läckage, brott eller explosioner, och nya risker för strålning och kontaminering. För det andra, mellan 1950- och 1980-talen skapades system i USA, Frankrike och Sverige för att reglera dessa risker. Till en början, under 1950-talet, tillämpades icke-nukleära ångbestämmelser direkt på de första kärnkraftverken. Men i takt med att kraftverken blev större, olyckor inträffade och kärntekniken blev alltmer kontroversiell skapades "ambi-nukleära riskregimer" för att anpassa eller "nuklearisera" de äldre bestämmelserna. De omfattade nya säkerhetsåtgärder och metoder som var inriktade på att förhindra radioaktiva utsläpp, men samtidigt mobiliserade de äldre tekniker, institutioner, kunskaper och idéer med anknytning till termisk hydraulik och metallurgi. Ambi-nukleära riskregimer utvecklades av en mängd olika historiska aktörer genom förhandlingar om gränser mellan "nukleär" och "icke-nukleär" kunskap, komponenter, risker och regleringar. Privata eller halvprivata ingenjörsorganisationer spelade en särskilt viktig roll i detta sammanhang. Denna avhandling visar således att kärnkraftsäkerhet har blivit kärnteknisk eller nukleär som ett resultat av en transnationell och långsiktig process som i hög grad bestämdes av äldre icke-nukleära vatten- och ångregimer. Resultaten av denna avhandling bidrar till pågående vetenskapliga debatter om risk, kärnteknik och vatten inom teknikhistoria, miljöhistoria, STS och5risksociologi. Avhandlingens viktigaste bidrag är att den har vidgat den tidsram med vilken kärnkraftsrisker traditionellt har studerats. Den har utmanat dominerande uppfattningar om kärnkraft som innovativ eller exceptionell, och istället kopplat frågor om kärnkraftsrisk till längre historiska utvecklingar inom vattenhantering och industrialisering. Detta visar på betydelsen av historiska omständigheter för att skapa nya risker och förhindra (kärnkrafts)katastrofer. L'eau est essentielle pour la production d'énergie nucléaire et pour la prévention des catastrophes nucléaires. Cependant, les technologies des réacteurs qui gèrent l’eau et la vapeur – cuves sous pression, générateurs de vapeur, tuyaux, tubes, vannes et pompes – n'ont pas reçu beaucoup d’attention des personnes historiennes, chercheures STS, et sociologues du risque. Par conséquent, cette thèse propose d’étudier dans une perspective historique la réglementation des risques associés à ces composants et matériaux cruciaux par les acteurs nationaux et internationaux. S'appuyant sur des sources archivistiques provenant de la France, des États- Unis, de la Suède, et des organisations internationales, ainsi que sur une série d’entretiens, cette thèse propose une nouvelle histoire « longue durée » de la sûreté nucléaire, en remontant aux origines de la gestion des risques liés à l'eau et à la vapeur au dix-neuvième siècle. Une telle perspective historique quant à la réglementation des risques nucléaires révèle deux éléments importants. Premièrement, dans les années 1950 et 1960, l'utilisation des technologies de l'eau et de la vapeur dans les réacteurs nucléaires a révélé de nouveaux types de risques. Ces « risques ambi-nucléaires » sont un ensemble hybride des anciens risques liés à la vapeur, tels que les fuites, les ruptures et les explosions, et des nouveaux risques de radiation et de contamination. Deuxièmement, entre les années 1950 et 1980, de nouveaux régimes ont été créés aux États-Unis, en France et en Suède pour réglementer ces risques. Dans un premier temps, au cours des années 1950, des réglementations relatives à la vapeur ont été appliquées directement aux premières centrales nucléaires. Cependant, avec l'augmentation de la taille des centrales, les accidents et la controverse croissante autour des technologies nucléaires, des « régimes de risque ambi-nucléaire » ont été créés afin d'adapter ou de «nucléariser» les anciennes réglementations. Ceux-ci comprenaient de nouvelles mesures de sûreté et des méthodes visant à prévenir les rejets de radiations, mais mobilisant en même temps des technologies, des institutions, des connaissances et des idées plus anciennes liées à l'hydraulique thermique et à la métallurgie. Les régimes de risque ambi-nucléaire ont ainsi été façonnés par une grande variété d'acteurs historiques qui ont négocié les frontières entre les connaissances, les composants, les risques et les réglementations «nucléaires» et «non-nucléaires». Les associations de personnes ingénieures privées ou semi-privées ont joué un rôle particulièrement important à cet égard.7Cette thèse montre donc comment la sûreté nucléaire est devenue « nucléaire ». Les résultats de cette thèse contribuent aux débats scientifiques sur le risque, les technologies nucléaires et l'eau dans l'histoire de la technologie, l'histoire de l'environnement, STS et la sociologie du risque. La thèse élargit le cadre temporel avec lequel le risque nucléaire a été traditionnellement étudié. Elle remet en question les conceptions dominantes de l'énergie nucléaire comme innovante ou exceptionnelle, en reliant plutôt les questions de risque nucléaire à des développements historiques plus longs dans le domaine de la gestion de l'eau. Cela démontre l'importance de la contingence historique pour la création de nouveaux risques, l'évaluation de la « nucléarité » et la création de connaissances, de pratiques et de réglementations pour prévenir les catastrophes nucléaires. QC 20240402

Stockholms befolkning ökar, vilket skapar ett behov av fler bostäder, arbetsplatser och attraktiva offentliga miljöer. Kommunen har bland annat mål om en effektiv markanvändning i stadsbyggandet, vilket innebär att de vill utnyttja platser som är eller har varit industriområden. Ett exempel på ett sådant område är gasverket i Norra Djurgårdsstaden, som är en del av Sveriges största stadsutvecklingsprojekt samtidigt som det dessutom har synnerligen höga kulturhistoriska värden. Denna rapport undersöker hur kulturhistoriska byggnader och miljöer kan bevaras och integreras i samtida byggprojekt, dels genom att titta på hur olika aktörers intressen påverkar och dels genom att titta på hur gasverket i Norra Djurgårdsstaden har anpassat de kulturhistoriska byggnaderna och miljöerna efter nutida behov. För att göra detta har dokumentstudier, platsobservationer och intervjuer genomförts. Resultatet visar att de olika intressena som finns i stadsutvecklingsprojekt påverkar möjligheten att bevara och integrera kulturhistoriska byggnader och miljöer genom att det krävs kompromisser som många gånger påverkar kulturmiljön negativt. Vidare visar studien att gasverksområdet har anpassat de kulturhistoriska byggnaderna och miljöerna efter nutidens behov på flera olika sätt. Exempelvis används olika typer av platsmarknadsföring och förtätning samt att flertalet håltagningar tillåts i byggnadernas fasader. För nya byggnader som tillkommer är ambitionen att låta dem smälta in med den befintliga arkitekturen. Anpassningarna som görs för att möta de nutida behoven görs dock på bekostnad av de kulturhistoriska värdena. Stockholm’s population is increasing which creates a need for more housing, workspaces and good public spaces. The municipality wants to use the land efficiently and to accomplish this, old industrial land is often used. One example of this is the former gas plant in Norra Djurgårdsstaden, which is a part of Sweden's largest urban development project as well as being a cultural heritage site. This study examines how cultural heritage sites can be preserved and adapted to meet contemporary needs, specifically in the former gas plant. The study also examines how different conflicts of interest affect the possibility to integrate heritage sites in contemporary urban planning. To do this, document studies, interviews and observations were conducted. The result shows that the many conflicts of interest entail compromises that often diminish the cultural heritage. The study also shows that the gas plant project has used many different approaches to preserve and adapt the cultural heritage to contemporary needs. For example, place marketing and densification have been used as well as changes in the facades of the buildings. Even though new buildings should blend in with the existing architecture, the overall adaptations have been made at the expense of the cultural heritage.

The role of extractive industries in development outcomes is a contested matter. The unresolved, provocative nature of modern mines, and in particular, of the industry’s self-positioning as an engine of local or regional improvement raises difficult problems for territorial, political, economic, cultural, and ontological sovereignty, in part because of the deeply hegemonic position it has assumed. This thesis broadly examines the interaction between two distinct but interrelating areas of development – resources extraction and human welfare – in northern Canada since the postwar period. I examine this question by following ideas and politics governing peoples and mines, and I explain how theories and practices of development evolved and intervened via industrial mining and the labour of Indigenous miners in northern Canada from 1945 up to the present. I present the results as a historical geography of state policy where mineral exploitation and human development intersect. Through a historical analysis grounded in a critical review of literature and the archival record, I consider economic progress and the closely linked mineral frontier advancement within Canada’s Arctic and subarctic regions, according to five periods: I Necessary interventions (1948–57); II Program for human betterment (1957–62); III Alternative development (1959–67); IV The dual economy (1968–84); and V Towards sustainable mines (1982–2005). Throughout this study, I adopt a comparative method in which I select multiple case examples that can, as a cumulative force, yield explanatory power. I do not conceive of the chosen industrial or mine sites as in-depth studies in their own right, but instead as part of a constellation of places that can serve to zoom in and out in order to cover a larger geographic unit spanning the Canadian north. A historical reconceptualization and a historicization of northern mines as locales of welfare making has revealed their ambiguous potential in bringing forth a radical transformation of peoples, lands, and societies in Canada. The pledge to improve societies based on the profitable exploitation of mineral resources arguably worked in lockstep with the delivery of large-scale mining to northern Canada; a double program I have come to view as the building of welfare mines. This thesis demonstrates that the welfare mines remain important sites where the apparent tension between money and peoples is used productively by the state. They are real-world places, material holes in the ground where mineral wealth is extracted but also where humans are reshaped, where both phenomena are inextricably woven within the overall rubric of development finally used to serve colonial governments. Welfare, insofar as it interacts with industrial development, participates, enables, is how mining capitalism works – welfare and exploitation necessarily coexist at northern mines. The welfare mines not only opened new possibilities in the north, they also served to foreclose other paths, thereby benefiting the mines in a self-reinforcing cycle. It is an all-embracing force that was not meant to be contained or to coincide with diverse modes of production or means of living. This is the power of welfare mines, a social power that illuminates the broader welfare mechanics of colonial power in northern Canada, and beyond. Utvinningsindustrins roll i tillväxtenpolitiken är en omtvistad fråga. Den komplexa, provocerande karaktären hos moderna gruvor, och i synnerhet industrins självpositionering som en motor för lokal eller regional förbättring, ger upphov till betydande utmaningar för territoriell, politisk, ekonomisk, kulturell och ontologisk suveränitet, delvis på grund av den djupt hegemoniska position som den har intagit. I denna avhandling undersöks samspelet mellan två distinkta men inbördes relaterade utvecklingsområden – resursutvinning och mänsklig välfärd – i norra Kanada sedan efterkrigstiden. Jag undersöker denna fråga genom att följa idéer och politik som styr folk och gruvor, och jag förklarar hur utvecklingsteorier och praxis utvecklades och ingrep via industriell gruvdrift och gruvarbetare från ursprungsbefolkningen i norra Kanada från 1945 fram till idag. Resultaten presenteras som en historisk geografi över statlig politik där mineralexploatering och mänsklig utveckling möts. Genom historisk analys, grundad i en kritisk granskning av litteratur och arkivmaterial, undersöker jag den ekonomiska utvecklingen och den nära kopplade mineralutvinningen i Kanadas arktiska och subarktiska regioner under fem perioder: I Nödvändiga ingripanden (1948–57); II Program för mänsklig förbättring (1957–62); III Alternativ utveckling (1959–67); IV Den dubbla ekonomin (1968– 84); och V Mot hållbara gruvor (1982–2005). Jag använder genomgående en jämförande metod där jag väljer ut flera fallbeskrivningar som sammantaget ger en bild av den historiska utvecklingen. De valda industri eller gruvområdena ska inte betraktas som djupgående studier i sin egen rätt, utan förstås här som en konstellation av platser som kan användas för att zooma in och ut för att täcka den större geografiska enhet som omfattar norra Kanada. Omvärderingen av gruvornas historia i norr som platser för välfärdsskapande har visat på deras tvetydiga potential när det gäller att åstadkomma radikal omvandling av människor, nationer och samhällen. Löftet om att förbättra samhällen baserat på lönsam exploatering av mineraltillgångar fungerade utan tvekan i takt med att storskalig gruvdrift etablerades i norra Kanada; en utveckling med dubbelt syfte som jag i avhandlingen benämner som byggandet av välfärdsgruvor. Den här avhandlingen visar att välfärdsgruvorna fortfarande är viktiga platser där den uppenbara spänningen mellan ekonomiska intressen och människors behov utnyttjas av staten. Dessa platser är verkliga och materiella, formligen hål i marken, där mineralrikedomar utvinns men också där människor påverkas, och båda aspekterna är intimt sammanvävda inom den ramen för utveckling som använts för att gynna koloniala regeringar. Välfärd, i den mån det samspelar med industriell utveckling är grundläggande för hur gruvkapitalismen fungerar – välfärd och exploatering samexisterar i gruvorna i norr. Välfärdsgruvorna öppnade inte bara för nya möjligheter i norr, de bidrog också till att stänga andra vägaravskärma från andra möjligheter och gynnade därmed gruvorna i en självförstärkande cykel. Det blev en allomfattande kraft, vilken inte var avsedd att begränsas eller sammanfalla med andra produktionsformer eller levnadssätt. Detta representerar styrkan hos välfärdsgruvorna, den sociala makten, som även belyser den koloniala maktens bredare strukturer för välfärd i norra Kanada, och bortom. QC 20240515

Det här kapitlet vägleds av ett intresse för hur humanistisk kunskap hargjorts användbar i det svenska försvaret i förhållande till informationsteknologiskalandvinningar och nya former av så kallad informationspåverkanunder slutet av 1900-talet. Informationspåverkan avser kort sagtanvändningen av (vilseledande) information i syfte att påverka den allmännaopinionen, demokratiska processer och det politiska beslutsfattandet. Målet med kapitlet är att bidra till en bättre förståelse av denbetydelse som humanistisk kunskap har haft i det svenska försvaret ochdärmed den svenska staten under slutet av 1900-talet. Jag studerar kunskapsom vanligen knyts till utbildningen och forskningen inom humanioraoch humanistiska fakulteter vid universitet och högskolor. Det handlarsärskilt om filosofisk kunskap om bedömningen eller värderingen av argumentoch utsagor i text samt källkritik. Källkritiken utvecklades ursprungligenav historiker under 1800-talet och har som vetenskaplig metod haftett stort inflytande på historievetenskapen i de nordiska länderna, kanskesärskilt i Sverige. QC 20230913 Humanistisk kunskap i den svenska försvarsforskningen: Humanvetenskapen vid FOA 5