• 2015-2024close
• Open Access close
• Open Source close
• Publications close
• Research software close
• Danish close
• Publikationer från Umeå universitet close
• UArctic close

Extractive violence on Indigenous peoples’ lands is not only a violation against nature but also a violation against Indigenous peoples who experience close connection to land. This paper explores how Australian Aboriginal people and reindeer herding Sámi in Sweden connect with their lands and how these connections are threatened by extractivism. Extractive activities cause destruction of reindeer grazing lands and interrupts reindeer migratory patterns. The reindeer is the backbone of Sámi history, culture and society and is the foundation for language and traditional Sámi livelihoods. Reindeer herding Sámi communities in Sweden depend on the reindeer to exercise their rights to land, as the rights are connected to reindeer grazing. In Australia, where Indigenous peoples can be awarded certain land rights through Native Title, they are nonetheless still fighting to become recognized in the Australian constitution. Many Indigenous Australians also desperately work to save sacred sites from destruction due to extractivism. This creates complex dynamics between connection to land, rights and extractivism on Indigenous lands. Denna artikel är en omarbetad version av en presentation som hölls av författarna vid konferensen La Responsabilité de Protéger. Écologie et Dignité (The responsibility to protect. Ecology and dignity) vid Université Laval i Quebec i början av oktober 2017. Kristina Sehlin MacNeil och Niila Inga lärde känna varandra som forskare och forskningsdeltagare under Kristinas avhandlingsarbete, vilket avslutades i februari 2017. De har sedan dess inbjudits att tala tillsammans vid en rad olika konferenser. Detta är deras första gemensamma publikation, samt den första artikeln på svenska som behandlar Sehlin MacNeils resultat från hennes avhandling Extractive Violence on Indigeneous Country (2017), där hon med utgång i begreppet ”Extraktivt våld” diskuterar om urfolks perspektiv på marken och på kopplingen mellan människa och mark.

Biographical item

I 1970'erne fik anti- og postkoloniale strømninger et opsving i de nordiske lande. Nordkalottens eneste oprindelige folk, samerne, og minoriteter som de svenske tornedalinger begyndte at organisere sig. En moderne samisk og tornedalsk litteratur spirede frem. Den alsidige forfatter Nils-Aslak Valkeapää (1943-2001), hvis samiske navn er Áillohaš, var aktiv i de oprindelige folks internationale bevægelse. Han fik i 1991 Nordisk Råds litteraturpris for den banebrydende digt- og billedbog Solen, min far (norsk, 1990). Originalen, Beaivi áhčážan (1988), blev udgivet på nordsamisk. Beaivi áhčážan er en del af den kulturelle mobilisering, som har til formål at styrke en samisk kulturel identitet og puste nyt liv i det nordsamiske sprog. Bogen indeholder fotografier fra forskellige museers og videnskabelige institutioners samlinger, blandt andet racebiologiske samlinger, der skulle vise forskellene mellem samerne og den nordiske racetype. Valkeapää kaldte sin bog for et samisk familiealbum. Teksten skildrer naturens vekslen mellem fødsel og død, som mennesket også er en del af: "[…] så växer jag ur denna jord / till jorden / jag / och sådana som jag".