• 2020-2024close
• Open Access close
• Open Source close
• SE close
• Digitala Vetenskapliga Arkivet - Ac... close
• Digital Humanities and Cultural Her... close
• GOTRIPLE - Social Sciences and Huma... close

In 1920s Sweden the concept of Folkhemmet was born and described as a concept and an idea of the modern Swedish well-fare state where the nation was considered a family. Through governmental founding, a new modern Sweden was planned. The first suburbs was introduced in 1930 and the 1950s the next project was finished, the so-called ABC-staden (ABC-town in English). One of the suburbs belonging to the ABC-town project was Rågsved, a place which is associated with the Swedish punk movement and the cultural association of Oasen. In 1965 the next building project was introduced, now called Miljonprogrammet. Miljonprogrammet became criticized for being a constant working place and isolating citizens in the suburbs, leading to segregation. A furthermore consequence of the segregation was when working-class families got a better economy and left the traditional apartment housing for newly produced town halls it opened for low-income families to move in. Meanwhile, the media framing of the suburb also began to change. The narrative of the suburb had previously been a hope for a bright better future for families to live in, but it later changed to be a place for criminality, under-employment, alcoholism, and substance abuse. Teenagers and young adults stuck at the bottom of the economic chain were affected worst by this change. This also occurred with the oil crisis in the late 1970s, making the end of the Swedish record years. The Swedish punk movement was introduced in 1976 inspired by the British and American punk scene. The movement established itself in the suburbs among young adults who did not feel like they were heard. The movement was, in difference to previous youth cultures, political which affected the message of the movement. In the capital of Stockholm, punk rockers found themselves wanting something more, a place outside the centre of the city where they all could have a place to be. This project later resulted in the cultural association of Oasen in Rågsved. In 1979 after the city council of Vantör decided to throw out the association they answered by occupying the locale. They demanded a place to feel at home in the suburb they lived in. This thesis is discussing the modern Swedish suburb using the Swedish punk movement as a historic example. The thesis’s theoretical framework focuses on intersectionality, place, space, and journalistic framing. 

This thesis on the Swedish voluntary women’s defence organisation Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK), studies how the board and the members of SLK discussed the problems and the meaning of voluntary defence work during the 1960s and 1970s. Furthermore the thesis aims to engage with previous research and give an explanation to why people may be interested in voluntary defence. Views varied greatly within SLK: some meant that the voluntary grounds of participation gave a sense of elite status to the organisation; however others saw voluntary work as untenable, since more women at the time had both work and family obligations. Another issue was professionalisation versus socialisation. While some members wanted to see a centralisation and professionalisation of the organisation, others found it more important to safeguard the social functions and independence of the local corps unit. The results suggest that gender structures as well as individual agency create multiple reasons and meanings behind voluntary defence work.

AbstractThousands of Roma were killed in Ukraine by the Nazis and auxiliary police on the spot. There are more than 50,000 Roma in today’s Ukraine, represented by second and third generation decendants of the genocide survivors. The discussion on Roma identity cannot be isolated from the memory of the genocide, which makes the struggle over the past a reflexive landmark that mobilizes the Roma movement. About twenty Roma genocide memorials have been erected in Ukraine during last decade, and in 2016 the national memorial of the Roma genocide was opened in Babi Yar. However, scholars do not have a clear picture of memory narratives and memory practices of the Roma genocide in Ukraine. A comprehensive analysis of the contemporary situation is not possible without an examination of the history and memory of the Roma genocide before 1991.

Iron ore mining in the Norrbotten region of Sweden began in the early years of the twentieth century as a commercially uncertain and even dangerous proposition. But even before it began to generate profits, public debate began over the appropriate role of the state and of private capital (including foreign investors). This included whether iron ore should be exported for profit or retained for future processing in Sweden—even though the technology and infrastructure for such domestic industry did not exist. Tracing the evolution of this debate in the Swedish news media through to the First World War, this paper argues that the revenue generated by exports became more attractive than the promise of future domestic industry because that revenue could underwrite pressing political objectives. Although domestic iron ore processing remained linked to visions of future industrial prosperity, uncertain visions of future prosperity lost appeal as the capacity for export revenues to generate prosperity in the present became more potent.

Syftet med denna text är att problematisera riksdagens roll i svensk politisk historia, ca 1600–1900, och dess bidrag till utvecklingen mot demokrati och allmän rösträtt. För det första stärkte riksdagsrepresentanterna monarkin på riksdagens bekostnad vid flera tillfällen och bytte långsiktigt institutionellt inflytande mot vinster i enskilda sakfrågor. Vid andra tillfällen var de märkbart passiva och oförmögna att förhindra monarkin. Riksdagen utgjorde en tveksam och svag bastion för folkrepresentation och man kan hävda att riksdagen mellan 1611 och 1809 hade en svag ställning gentemot kungen i 94 år, nästan hälften av perioden. Detta förändrades dock mellan 1809 och 1866, trots att det fanns flera likheter i det politiska ramverket, samt politiska förutsättningar för ytterligare ett skifte till en stark monarki och en svag eller upplöst riksdag. Ståndsriksdagens sista 50 år utgör således en nyckelperiod om vi vill förstå varför riksdagen slutligen intog en stark ställning i den svenska politiska kulturen. Denna fråga berör inte bara historiker, utan också människor som är intresserade av hur och varför representativa församlingar blir lika eller mer legitima än auktoritära alternativ. Eftersom vi lever i en period där demokratiska institutioner och värderingar ifrågasätts är det viktigt att förstå hur de kom att omfamnas i första hand.

Uppsatsens övergripande syfte är att undersöka samarbetet mellan museipedagoger som arbetar på historiskt inriktade muséer och historielärare samt det webbaserade material som muséerna tillhandahåller för skolor och hur detta samarbete kan utvecklas och förbättras. Studien har också ett mer teoretiskt syfte, nämligen att undersöka hur elevernas lärande och historiemedvetande kan utvecklas med hjälp av museibesöken. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter består av begreppen lärande och historiemedvetande, centrala aspekter inom både skolan och muséet. Studien är kvalitativ och är baserad på semistrukturerade intervjuer med lärare och museipedagoger samt muséernas webbaserade material. Empirin tolkas med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. När det gäller samarbetet mellan museipedagoger och historielärare visar resultaten i denna uppsats att sex av sju intervjuade lärare upplever att det inte finns något samarbete med museipedagoger, medan majoriteten av museipedagogerna och det webbaserade materialet visar det motsatta. Undersökningen visar också att museipedagoger följer läroplanen och att lärarna är överens om att museibesök utgör ett bra komplement till klassrumsundervisning. Upplevda nackdelar från lärarna är bland annat att eleverna har svårt att se muséer som en historisk källa och att de ser museibesöket som ett informellt jippo. Slutsatsen är att det finns flera sätt att utveckla och förbättra samarbetet mellan museipedagoger och lärare. Efter museibesöket kan museipedagoger till exempel samarbeta med lärarna över en längre period för att kunna utvärdera hur besöket påverkat elevernas lärande och historiemedvetande. En ytterligare möjlighet är förbättrad kommunikation, både med avseende på vad historiemedvetande egentligen innebär och att muséerna kan kontakta skolorna snarare än tvärtom. Samtidigt finns det också saker som förhindrar samarbetet mellan museipedagoger och lärarna, exempelvis ekonomiska faktorer och svårigheten att planera och organisera museibesök. En grund för bättre samarbete är alltså utökad flexibilitet, ekonomiska förutsättningar och god vilja från skolans sida.